NE-AT Atp är krisens uppkomst

Copyright NE-AT
All kopiering, eftertryck, publicering eller citat av denna artikel förbjuds, för närmare info eller för att ansöka om rätt att trycka, kopiera, publicera eller citera, kontakta oss på Email. All överträdelse kommer att beivras och kan resultera i böter eller fängelse.

Artikeln, skall ses som en novell, byggd på verklighet och på författarens egna upplevelser, med vissa inslag av fiction

Sveriges nedgång och fall, började i och med riksdagens ATP beslut, ett beslut som är ett av världens största bedrägerier, genomfört av en socialdemokratisk regering med hjälp av en Folkpartist. Detta pensionssystem är uppbyggt exakt som ett kedjebrev och pyramidspel, och det finns inte något kedjebrev som varit möjligt att slutföra utan att alla förlorar på slutet. Detta pensionssystem är dock ett mycket utdraget kedjebrev, och allt detta visste regeringen den dag man genomdrev beslutet, beslutet drevs igenom av två skäl, att köpa röster och att påbörja den länge önskade socialiseringen av Sverige. Med andra ord har den långlivade socialdemokratiska regeringen allt sedan detta beslut, köpt regeringsmakten genom att utarma Sverige. Man har aldrig kunnat finansiera sina reformer utan större delen av reformerna har skett genom att man lånat, eller att man gjort stora skattehöjningar. Givetvis har besluten om reformer kommit strax före val, och besluten om skattehöjningar strax efter ett val, och på så vis har den socialdemokratiska regeringen köpt regeringsmakten utan att egentligen vara värd den. Åttiotals krisen är en följd av dessa beslut.

Att regeringen inte skulle varit medveten om att systemet skulle vara ohållbart är en orimlighet, åtminstone för alla i partiets ledning, medlöparna har förmodligen inte fattat något, eftersom de flesta riksdagsledamöter endast finns där av ett enda skäl, att fylla ut röstkvoten vid omröstningarna, en hop människor helt utan egen vilja, med endast en uppgift, att rösta som de blir tillsagda, om inte, så finns dom inte på valbar plats vid nästa val, och vem vill missa ett mycket enkelt välbetalt jobb, av så simpla orsaker som att följa sin egen övertygelse.

Att pensionssystemet var en omöjlighet att genomföra kunde vi, som då var i de övre tonåren, räkna ut på cirka en timme. Följande utspelade sig en lördag i Skåne, gänget bestod vid denna tidpunkt av
Mig, vid denna tid var jag anställd som arbetsledare på en större industri, var aktiv inom SSU och aktiv inom Arbetsledareförbundet.
Ingenjören, vid denna tid gick han på universitetet i Lund, läste på sin examen till Civilingenjör, han blev sedermera Folkpartist.
Läkaren, gick också på Lunds universitet, idag är han en mycket framgångsrik läkare, politisk hemvist okänd
Kylskåpsförsäljaren, var nestor i gänget, och avvek på så vis att han uppnått mogen ålder. Trots urusel ekonomi, levde han helt för sitt Lions och sin sociala status, någon bestämd politisk uppfattning vågade han aldrig ha.
Färghandlaren, som sedermera blev skådespelare och musiker, hans politiska uppfattning låg ganska långt till Höger.

Genom att sätta in förslaget om ATP i sitt rätta sammanhang, räkna fram vad som vid denna tidpunkt skulle betalas in, ta hänsyn till befolkningskurvorna, vilket regeringen helt uteslöt i sina beräkningar. Detta var något av det mest ödesdigra som regeringen gjorde. På grund av röstköp gav man de första ATP pensionärerna i stort sett full pension utan att det kostade dessa pensionärer något. Dessa åldersgrupper var de stora vinnarna i detta beslut, vi kan likna dem vid de som startar ett kedjebrev eller en pyramid. Dock kan vi inte skylla på dessa pensionärer, dom hade gjort sig förtjänta av en bra pension, men det var deras röster som avgjorde det ödesdigra valet i socialdemokratisk favör. Men vem är så dum att han inte röstar för sitt eget välstånd. Beslutet fick till följd att många från andra partier, som aldrig i livet haft en tanke på att dela den socialdemokratiska ideologin röstade på sossarna i det ödesdigra ATP-valet.

För att återgå till något av allt det som undanhållits den vanlige svensken, kan vi börja med befolkningskurvorna. Regeringen hade helt glömt bort att det fanns mycket stora barnkullar från kriget, de vi idag allmänt kallar fyrtiotalisterna, och att detta logisk skulle föra med sig att det skulle bli ytterligare stora barnkullar under sextiotalet. Och som en följd av fyrtiotalisternas barn skulle det komma ytterligare en ny stor babyboom under åttiotalet. För oss var detta mycket enkelt, fortplantningsdriften finns hos alla generationer, och eftersom ett stort barnafödande under kriget måste resultera i att detta upprepas efter cirka 20 till 25 år. Men man beräknade pensionsutbetalningarna helt på den befintliga pensionsgruppen, ytterligare ett ödesdigert misstag, Pensionärsgruppen var då ganska liten i förhållande till totala befolkningen. Eftersom det vid denna tid fanns anledning misstänka att livslängden skulle öka, trots allt hade Sverige börjat få bra sjukvård, alla blev vaccinerade mot farsoter och sjukdomar som tidigare kraftigt reducerat medellivslängden. En ny babyboom är att vänta i början av 2000 talet, dock planar ökningen ut något för varje 20 till 25 årsperiod eftersom alla inte föder barn vid exakt samma åldrar. Och tendensen just nu är att kvinnor föder barn senare än vad som var brukligt bland fyrtiotalisterna.

Vad vi redan då kunde räkna ut med mycket enkla medel, var att pensionssystemet skulle sönderfalla någon gång i början av 2000 talet. Nu kom pensionssystemets fall cirka 5 år tidigare än vi beräknat, men trots allt var våra beräkningar ganska exakta, betydligt exaktare än vad regeringen inpräntade i Svenska folket. Att jag menar att systemet pajat är följande faktum. Avgifterna till systemet har ökat, betydligt mer än vad vi ens kunde drömma om, dessutom gjorde staten vissa vinster i de socialiseringsfonder som man genomförde samtidigt med ATP beslutet. Löntagarfonderna medförde också att pensionssystemet hölls vid liv något längre än vad det skulle ha gjort utan dessa fonder. Moderaterna sålde ut dessa fonder under sin regeringstid, och på så vis fördröjdes det totala sammanbrottet av pensionssystemet. Dessutom har storleken på den enskildes pension minskat avsevärt i verkligt värde, ett faktum som också förlängt det totala sammanbrottet. Det totala sammanbrottet kommer i god tid före fyrtiotalisternas pensionering, så någon ATP är inte att vänta för dessa åldersgrupper.

En annan ödesdiger konsekvens av ATP-beslutet var följdbeslutet, att inrätta Löntagarfonderna, ett namn som inte har ett dugg att göra med fondernas verkliga avsikt. Av namnet att döma skulle löntagarna styra fonderna, detta var aldrig regeringens avsikt, utan avsikten var helt riktigt som Borgarna påpekade, att starta socialisering av Sverige. Fonderna styrdes inte av löntagarna utan styrdes helt av den socialdemokratiska maktsfären, och upplägget var sådant att oavsett om socialdemokraterna innehade regeringsmakten eller inte så kunde man styra den ekonomiska utvecklingen i Sverige genom dessa fonder. Eftersom en av de stora makthavarna i dessa fonder var LO, som alltid fungerat som en sattelitavdelning till Sossarna. Om man analyserar detta, så har Lo aldrig varit företrädare för löntagarna utan enbart en stor koloss som varit stödavdelning till det socialdemokratiska partiet. Strukturen här är den samma som i Partiet, hela organisationen styrs uppifrån, och den enskilde medlemmen har inget inflytande alls, den enskildes inflytande tog man bort i och med ombudsmannaväldet, både i Partiet och i Lo. Ombudsmännen var anställda på i princip livstid, och ingen medlem kunde påverka vilka som skulle vara deras företrädare, det enda man kunde påverka var att utse sina representanter, men dessa representanter var oftast påläggskalvar, som fick bra utbildning genom partiet, och för att bli antagen mer än en gång till dessa kurser, så måste man, oavsett om någon var föreslagen som representant till partiet eller Lo, helt stödja den Socialdemokratiska ideologien, och socialdemokratisk ideologi och Facklig verksamhet borde inte ha ett dugg med varandra att göra.

Kurserna, oavsett om de var för partiet eller fackliga eller i någon annan organisation som styrdes av Partiet, hölls alltid i Socialdemokratisk anda. Stämningarna och upplägget av kurserna kan närmast liknas vid ett religiöst väckelsemöte, och ve den som avvek från den rätta läran. Som exempel kan jag nämna en av de kurser jag deltog i, den hölls på Åsljunga kursgård i norra Skåne, och var som alla deras kurser på internat. Den aktuella kursen pågick i en vecka, under vintern, det var full snöstorm så vi var helt isolerade, utan telefon, värme och ljus. Sossarnas politiska kurser var mycket skickligt upplagda, en av orsakerna till sossarnas framgångar, övriga partiers kurser, var i förhållande till sosse- kurserna av mycket låg kvalitet. Men för att återkomma till saken, så var det under en diskussion i ett aktuellt politiskt ämne som jag ifrågasatte det demokratiska i ett av sossarnas centralt tagna beslut, vilket beslut kommer jag idag inte ihåg, det fanns mycket jag ifrågasatte, dock kommer jag mycket väl ihåg vad som utspelades på kvällen.

Jag blev inkallad till kursledningen och när jag kom in på deras kontor satt hela kursledningen, 5 till 6 personer, vid ett bord. Jag blev placerad i en stol, utan bord givetvis, framför ledningen, och hela utfrågningen och "förhöret" är mest att likna vid en inkvisition. Förhöret eller indoktrineringen tog närmare en timme, och var av den karaktären som man ser i filmer från öststaterna med den anklagade i den ensamma stolen framför alla de rättrogna. Det enda som saknades var uniformerna, dock fanns SAP märket på samtliga utfrågarnas kavajer. Vid detta "förhör" fick jag mycket tydligt inpräntat, att om jag skulle ha någon framtid, eller överhuvudtaget ha någon möjlighet att avancera inom den Socialdemokratiska maktsfären, så var det bara att rätta in sig i ledet. Och man kunde absolut inte acceptera att någon avvek, och absolut inte acceptera att någon som "dom" offrade pengar på genom kurser, inte var rättrogen och följde de officiella dogmerna. "Omvändelsen" skedde på ett psykologiskt mycket skickligt vis genom ömsom hot och ömsom ros, man var intresserad av min person eftersom jag hade lätt för att uttrycka mig i tal, och jag vågade argumentera trots att jag i den aktuella frågan var helt ensam mot hela gruppen, dock kunde man aldrig acceptera att någon som utgav sig för att vara socialdemokrat utåt, och var vald av rättrogna socialdemokrater, predikade någon annan lära än den sanna socialdemokratiska läran, hela "förhöret" hade karaktären av hjärntvätt. Jag fick fullständigt klart för mig att Partiet aldrig kunde acceptera någon som inte följde de centralt fattade besluten. Och man sätter likhetstecken mellan Socialdemokratiska partiet och LO och inom LO givetvis alla de enskilda fackföreningarna. Övriga av de större organisationer som styrdes med järnhand uppifrån Partiledningen var Konsum, Hyresgästföreningen, Abf och Hsb. Inte att förglömma unga örnar, som utåt var att likna vid scouterna, men som var en organisation som hade till uppgift att uppfostra barn i den sanna socialdemokratiska läran, dessutom styrde man PRO, pensionärernas riksorganisation. Man indoktrinerade medvetet en mängd andra organisationer i akt och mening att inte enbart styra genom regeringsmakten utan ambitionen var att styra samhället på alla nivåer.

Dessutom fanns Socialdemokraternas egen spionorganisation som var betydligt större och betydligt farligare än den officiella parodin SÄPO. Säpo har alltid motarbetas av Socialdemokratin och vice versa. Detta bevisas tydligast genom att Socialdemokraterna alltid utsett nollor till chefer i Säpo, och de facto har Säpo endast kostat pengar, men aldrig lyckats med någonting. Jan Gilliou blev orättfärdigt dömd för spioneri, istället skulle den Socialdemokratiska ledningen ställts inför rätta och fått skaka galler. Trots allt var deras privata spionorganisation med åsiktsregistrering fullt i klass med diktaturstaterna i Öst och olaglig enligt Svensk lag, ett faktum som helt förbisågs i den kommande debatten. Dessutom fanns inte någon som helst insyn i Socialdemokraternas spionorganisation utan den styrdes av ett fåtal personer i socialdemokratins topp. I Norge har man under nittiotalet tvättat sin byk, och den Norska Socialdemokratiska spionorganisationen var rena lekskolan jämfört med den Svenska. Det finns obekräftade uppgifter om att Socialdemokraterna tog hjälp av sitt broderparti i Ryssland och att det fanns KGB-officerare som hjälpte till att bygga upp denna organisation. Så det är inte konstigt att man ända fram till denna dag mörklagt allt om denna spionorganisation som bara hade till uppgift att vid en kris om man förlorade för mycket makt skulle kunna överta makten med våld. Observera att Socialdemokraterna alltid i sitt partiprogram haft inskrivet att man skall verka för en socialisering av Sverige. Och man hade tagit lärdom av Ryssland, det var bättre att utåt verka som demokrater än att i första skedet ta till vapen. Men om det skulle visa sig nödvändigt, så var många av socialdemokraterna inte främmande för en sådan revolution. Vi får inte glömma att i många år hade socialdemokratin inskrivit i sitt partiprogram "Att man skulle verka för en fredlig socialisering av Sverige", men av någon "anledning" tappade man bort ordet "fredlig", ett faktum som aldrig blivit förklarat av den Socialdemokratiska ledningen, och inte kan det väl bara vara ett tryckfel i partiprogrammet.

Ett annat bevis för den Socialistiska eran, kan vi se av alla de U-landsprojekt som Sossarna genomfört, alla pengar har gått till socialistiska diktaturer. Vem har väl glömt Bai Bang, ett totalt misslyckat projekt, som idag är stängt, Nordvietnam var kommunistiskt. Alla vansinnesprojekt på Cuba, Cuba är kommunistiskt. Jag har själv sett ett idiotiskt Svenskt projekt i Daar Es Salaam i Tanzania, Tanzania var vid tidpunkten för detta projekt en Kommunistdiktatur. Projektet bestod i att Sverige byggde en hypermodern Brandstation i utkanten av Dar Es Salaam. En Svensk brandman hade blivit grön av avund om han sett alla dessa moderniteter, hemma finns det knappas någon station med hälften av de moderniteter som denna brandstation kunde uppvisa. Det var bara ett problem, ingenting av den utrustningen som fanns fungerade, vad Svenska biståndsorgan glömt bort var att så modern utrustning normalt inte finns i dessa länder, det finns inga reservdelar, och ingen personal som kan reparera den. De lastbilar som finns i dessa länder saknar i stort sett all den moderna elektronik som vi i väst i dag använder, och detta är absolut inte fel, om man färdats på riktiga afrikanska vägar med lokalbussar så förstår man bättre, halva året är vägarna leråkrar, och den andra halvan ligger dammet som en lutzendimma tät över landskapet längs vägarna, den teknik vi använder kan inte tillämpas i dessa länder, inte om man har för avsikt att använda den, men för bistånd så räcker det tydligen med att någon Svensk minister får stå och hålla tal vid invigningen, vad som därefter händer har ingen som helst betydelse, bara biståndet gått till rätt politisk kompis, och att pengarna försvinner.

Detta är inledningen till kommande artiklar för att bättre förstå hur våra makthavare tänker och agerar, och hur demokratiskt vårt land egentligen är. Om man befinner sig utomlands, så betraktas alltid Sverige som en socialistisk stat, dock i rättvisans namn med en mänskligare socialism än vad den Ryska var.

Copyright NE-AT
All kopiering, eftertryck och citat av denna artikel förbjuds, för närmare info eller för att ansöka om rätt att trycka, kopiera eller citera, kontakta oss på Email. All överträdelse kommer att beivras och kan resultera i böter eller fängelse.